Måendet

Och så lite Bodil Malmsten

Du och jag
Kände varandra från början
Kände
Kände igen

Var rädd om dig
Jag är rädd

Ingenting får hända dig
Nej vad säger jag
Allt måste hända dig
och det måste vara underbart

Kom tillbaka
Kom tillbaks

Och så lite Bob Hansson

Må jag stå ut med min litenhet
Må jag kunna omfamna detta lilla utan att låta det dölja mitt stora
Må jag bära dörrhandtag åt mig själv och andra
Må jag fästa dessa dörrhandtag i livet självt
Må jag kliva in och låta dörren stå öppen på vid gavel,
i vetskapen att allt som vill får komma in och allt som vill får försvinna.

Och när jag tror att jag misslyckas med detta
må jag skratta åt mig själv och låta hammaren ligga.
Dricka ett glas vin går bra. Så även sockerkaka.
Jag är inte den som behöver.

Kärleken är inte en nödsändning släppt från brummande flygplan
och jag är inte ett u-land.

Låt mig inte vänta på tillåtelse från den andre,
eller från världen för att ge den kärlek jag själv längtar efter.
Låt mig avslöjas med byxorna nere.
Låt mig ömt klappa mig på kinden när jag tror följande:
att kärleken inte är där - bara för att jag för tillfället inte känner den.

Kärleken är inte ett brummande plan och jag är sannerligen inte ett u-land.
Jag kan ge kärleken eftersom jag är den.
Sen är det inte mer med det.

Jag flyttade visst hit

Det är en så märklig dag. Omvärlden sätter sig i nacken och som vanligt går det inte att utreda var den börjar och jag slutar. Jag undrar var i kroppen jag tar vid. Så länge gör jag som AKB och konstaterar att det var längesedan jag slutade skriva. Bilden av mig själv som skrivande människa måste revideras eller uppfyllas så nu börjar jag om från början igen.

Det händer så mycket i mig. Det har det gjort sedan jag flyttade hit. Små saker. Som att jag inte står still i rulltrappan längre och tycker att 4 minuter är orimligt lång tid att vänta på röda mot Hornstull. Jag har också börjat kunna saker om kvadratmeterpriser. Förstår däremot fortfarande inte riktigt mig på varken ränta eller amorteringskrav. Jag saknar ändå kapital så vem bryr sig.

Förutom de där små sakerna så är det något som sakta lägger sig tillrätta inuti mig. Jag ser ett liv framför mig. Drömmer om serveringsgångar, en punschveranda och barn med mina ögon. Det verkade så omöjligt att vilja ha en framtid förut.

Det händer något i andrummet. Och det hände något när jag träffade honom. All kärlek är inte för alltid, men somliga versioner släpper dig fri.