Det är en så märklig dag. Omvärlden sätter sig i nacken och som vanligt går det inte att utreda var den börjar och jag slutar. Jag undrar var i kroppen jag tar vid. Så länge gör jag som AKB och konstaterar att det var längesedan jag slutade skriva. Bilden av mig själv som skrivande människa måste revideras eller uppfyllas så nu börjar jag om från början igen.
Det händer så mycket i mig. Det har det gjort sedan jag flyttade hit. Små saker. Som att jag inte står still i rulltrappan längre och tycker att 4 minuter är orimligt lång tid att vänta på röda mot Hornstull. Jag har också börjat kunna saker om kvadratmeterpriser. Förstår däremot fortfarande inte riktigt mig på varken ränta eller amorteringskrav. Jag saknar ändå kapital så vem bryr sig.
Förutom de där små sakerna så är det något som sakta lägger sig tillrätta inuti mig. Jag ser ett liv framför mig. Drömmer om serveringsgångar, en punschveranda och barn med mina ögon. Det verkade så omöjligt att vilja ha en framtid förut.
Det händer något i andrummet. Och det hände något när jag träffade honom. All kärlek är inte för alltid, men somliga versioner släpper dig fri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar