Det känns som en film. Att stänga din dörr. Stegen ned för trappan ut på gatan. Att korsa vägen. Inte se tillbaka. I huvudet stormar tankarna. Vi måste få ett lyckligare slut än det här. Väl?

Jag svajar så snabbt. Stoppar undan dig, plockar fram dig igen, spelar upp varenda scen. Jag gömmer dig men glömmer aldrig var. Smärtan när jag passerar din gata.

Min saknad brukade klä mig men vår historia är så tung nu. Jag släpar på oss båda. Minnena dödar mig. Hör du?

Jag är ensammare bredvid dig än utan dig. Du är så långt borta nära mig. En bild för varje andetag, ett ord för varje blick och jag sparar allt, varenda ton. Hjärtat slår för dig. Jag går upp i rök för dig.